En hyllning!

Det finns människor som genuint, från hjärtat, bryr sig om människor i sin närhet. Som finns där dag som natt för stöd, för att lyssna, komma med råd, om man kan, lyssna, hör av sig för att visa att man finns där.
Som låter andras bekymer röra deras hjärtan, som skulle göra vad som helst för att hjälpa. Som tänker, grubblar och försöker komma på ett sätt att få den kära personen att må bättre!

Sen finns det de människor som bryr sig när det märks mest, och på ett sätt så att det syns "hur mycket de bryr sig". De gör en tillfällig gest av medmänsklighet som på något sätt får uppmärksamhet så att alla tycker att de är såå fina människor som ställer upp. Så myser och pyser de över hur bra alla tycker att de är! Så har de gjort sitt och behöver inte sitta i timslånga samtal, eller försaka tid med sin familj för att finnas där.

Jag vill hylla personer som ärligt och osjälviskt bryr sig om andra, som inte gör det för syns skull, utan av genuin kärlek!

Helt galet!

Jag slogs igår av hur många männsikor som otrivs med sig själva! Jag lider med personer som blivit mobbade, retade för hur de ser ut, klär sig, eller vad det nu kan vara, det gör jag. Folk, speciellt barn, kan vara så grymt elaka mot varandra. Men sen finns det de personer som bara fått för sig att det är något fel på dem, att de inte ser ut som "alla andra". Men vem gör det? Finns det två människor i världen som ser exakt likadana ut? Hur hade världen sett ut om om vi alla vara lika? Och vem är det som säger att det ena är vackrare än det andra? Så många, och lavinartat ökande antal, unga människor som ännu inte ens är "färdiga" vare sig kroppsligt eller mentalt, opererar sig för att "passa in"?! Vaddå passa in? Genom att ha lite större bröst, mindre näsa, eller tillochmed en vackrare vagina, tror de att deras vuxenliv blir bättre? Lättare? Eller att det rent av är ett måste för att få en chans till lycka! Det är så galet! Helt galet! Jag har fortfarande lite svårt att förstå att det faktiskt, på riktigt, ser ut så här. Hur blev allt så snedvridet? Varför har vi tillåtit det att bli så här?

Samtidigt som jag överväldigas av det hemska i denna utveckling, överväldigas jag samtidigt av det underbara i att vara älskad. Helt och totalt älskad för hela den person man är! Med rynkor, gropar och brister både i hud och personlighet! Om ni haft förmånen att hitta sådan kärlek, håll fast vid den och uppskatta den för den sällsynta gåva den är!

Lev!

Ibland, om ni frågar mina nära ganska ofta, drabbas jag av en stark inre stress. Det känns som om det inte händer något, att livet står still! Jag jobbar, handlar, städar och dagarna bara går. Snart är jag pensionär och undrar vart livt tog vägen? Varför gjorde jag inte allt det där jag ville när jag kunde. Varför sparade jag pengar i flera år för att kunna lägga om taket istället för att köpa en häst som jag SÅ gärna ville? Varför flyttade vi aldrig ut i skogen och bodde i en röd liten stuga med älgar som närmaste grannar? Bara för att livet med barn blir lite mer opraktiskt? Är det en anledning till att inte följa sina drömmar?

I värsta fall kommer man inte ens få sitta där på ålderdommens glansdagar och ångra allt man aldrig gjorde, vi vet inte hur långt vårt liv blir! Vissa av oss vet detta mer påtagligt och kanske därav stressen! Jag vill leva, jag vill känna mig uppfylld av mitt liv! Jag vill iaf göra en del av det jag drömmer om, inte vänta på att det perfekta läget dyker upp, planer och förbereda så in i förbannelse att det sen är försent. Risken är att man planerar sig igenom hela livet utan att nånsin göra något av det man planerar för, därför att man blev aldrig riktigt klar! Sluta planera så förbannat och LEV!

Min älskling tycker ibland att jag är lite för impulsiv, jag vill det och det och detta, men jag förklarar och han lyssnar och jag tror att han nu förstår vad det bottnar i nu! LEV!

Det svänger!

Vissa dagar är bra, vissa tillochmed riktigt bra! Andra dagar är dåliga, tillochmed riktigt dåliga! igår var en dålig dag som blev riktigt dålig, vilket ledde till att den här dagen började dåligt. Framåt lunch blev den bra och senare på em riktigt bra :-) Det är kul när det svänger, eller hur?! Jag känner Mig levande då, tänk att alltid må samma!?Huh, hemska tanke. Ingen kan vara ständigt glad, kanske likgiltig och lite död inombords.Hur ska man veta när man har en bra dag om man aldrig har en dålig?