Jag slogs igår av hur många männsikor som otrivs med sig själva! Jag lider med personer som blivit mobbade, retade för hur de ser ut, klär sig, eller vad det nu kan vara, det gör jag. Folk, speciellt barn, kan vara så grymt elaka mot varandra. Men sen finns det de personer som bara fått för sig att det är något fel på dem, att de inte ser ut som "alla andra". Men vem gör det? Finns det två människor i världen som ser exakt likadana ut? Hur hade världen sett ut om om vi alla vara lika? Och vem är det som säger att det ena är vackrare än det andra? Så många, och lavinartat ökande antal, unga människor som ännu inte ens är "färdiga" vare sig kroppsligt eller mentalt, opererar sig för att "passa in"?! Vaddå passa in? Genom att ha lite större bröst, mindre näsa, eller tillochmed en vackrare vagina, tror de att deras vuxenliv blir bättre? Lättare? Eller att det rent av är ett måste för att få en chans till lycka! Det är så galet! Helt galet! Jag har fortfarande lite svårt att förstå att det faktiskt, på riktigt, ser ut så här. Hur blev allt så snedvridet? Varför har vi tillåtit det att bli så här?
Samtidigt som jag överväldigas av det hemska i denna utveckling, överväldigas jag samtidigt av det underbara i att vara älskad. Helt och totalt älskad för hela den person man är! Med rynkor, gropar och brister både i hud och personlighet! Om ni haft förmånen att hitta sådan kärlek, håll fast vid den och uppskatta den för den sällsynta gåva den är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar